I väntans tid.

Varje dag tänker jag lev den som den vore den sista, att kämpa för något jag vill, att kunna nå det jag vill! men att inte veta några svar att inte veta något tar kål på mig varje dag. Det ändå jag vet är att jag vill dela mitt liv med dig, men den chansen kan jag inte få nu. Inte idag, inte imorgon, kanske, bara kanske om några månader.
Att dela allt genom ett telefon samtal och internet är svårt, men vi kämpar, och vi njuter av varje minut vi för med varandra genom en liten cam och mic.
Vissa dagar är svårare än andra får mig, men jag kämpar och försöker att resa mig upp igen, och dig vid min sida vet jag att jag klarar allt.

Just nu håller jag mig sysselsätt med att försöka att fixa allt till lägenheten, en soffa står på på listan och jag letar för fullt på blocke. För utan sysslor, utan jobbet och utan mina kära, hade mina dagar varit månader...


RSS 2.0